En perfekt höstdag i Helsingborg
Att leva och bo i sundets pärla har sin charm varje årstid men det är något som händer, både med mig och barnen, när färgerna på träden skiftar till varmare toner, och den krispiga luften är här igen. Helsingborg i höstskrud bjuder verkligen in till en dag med äventyr, utomhuslek och så barnens favorit: en tripp till fjärran land! Det är ju det som är det riktigt fina med Helsingborg, att man kan resa utomlands och vara hemma igen på mindre än en timme. Varje unges dröm.
Doften av nyrostat kaffe värmer hela staden
När jag öppnar upp balkongdörren denna soliga morgon insuper jag den välbekanta doften av nyrostat kaffe. Zoegasfabriken har ingen tid att spilla, där jobbas det för fullt.
-Ska vi åka nu mamma, undrar Belle, min otåliga 7-åring, som suttit klädd och redo i hallen med ryggan på i en timme, minst.
Jag låter drömmen om en god kopp kaffe vänta och tänker att det är bäst att väcka storebror Love och sätta fart på dagen.
En rød pølse med bröd, tack!
På barnens begäran inleder vi vår höstdag tillsammans, till havs. Att ta en tura, det vill säga åka båt fram och tillbaka till Danmark, ligger rotat i varje helsingborgares DNA sedan barnsben.
-Kolla mamma, Kronborg slott! säger Love och pekar mot det ståtliga medeltida slottet på andra sidan sundet.
Och visst är det coolt att bo granne med självaste Shakespeare’s renässansslott? Tänk ändå att det var där, i lilla Helsingör, som Hamlet utspelade sig en gång i tiden.
Rød pølse, alltså korv, med ketchup blir det såklart till lunch under vår gungande båtfärd. Att det alltid blåser i Helsingborg är verkligen ingen underdrift.
Vi ses bland trädtopparna
När vi väl stigit av båten har båda barnen spring i benen. Dags för lek! Och helst ända uppe bland trädtopparna om Love och Belle får välja. Vi kan inte tänka oss ett bättre ställe än Sofieros härliga lekplats och äventyrsbana på Barnens Sofiero. Bäst av allt? Under hösten är parken öppen för allmänheten och kostar inte en krona att besöka.
-Nu vet jag hur det känns att vara ekorre och klättra högst upp av alla! utbrister Belle när hon och Love far fram i hängmattorna mellan träden. En svindlande känsla, även för mig som nöjt står kvar därnere och ser på med båda fötterna på jorden.
Mot Pålsjö skog!
När vi lekt färdigt på Sofiero och jag än en gång förundrats över dess praktfulla trädgårdar och vackra slott börjar det knorra i Loves mage.
-Nu skulle det sitta fint med våffla, sylt och vaniljglass! Tror du Våffelpaviljongen är öppen, undrar Love.
Belle och jag håller med. Och jag som drömt om en god kopp kaffe hela dagen kan inte tänka mig en bättre eftermiddagsfika denna sköna oktoberdag.
Våffelpaviljongen är verkligen en lummig liten oas, mitt inne i skogen med mysig uteservering. Medan vi väntar på att våra våfflor ska gräddas färdigt passar barnen på att leka tafatt i labyrinten på lekplatsen intill. Löven krasar härligt under skorna i allt spring. Och trots att varje årstid har sin charm så är ändå skogen som allra vackrast nu, tänker jag.
Bara ett sista stopp…
Mätta och nöjda efter vår seneftermiddagsfika frågar jag Love och Belle om vi ska börja bege oss hemåt igen.
-Snart mamma, säger Belle och ger mig sitt lurigaste leende samtidigt som hon klappar på sin ryggsäck som hon haft med sig men inte öppnat på hela dagen.
-Innan vi åker hem vill jag gå till dammen och mata ankorna som vi alltid gör när vi är här. Jag fyllde ryggsäcken imorse med bröd som jag hittade i frysen, förklarar Belle nöjt.
Love och jag tittar på varandra och brister ut i skratt. Smart Belle! Såklart ska änderna ha sitt också.
Sagt och gjort, vi promenerar bort till Pålsjö damm och matar både änder, skator och snabba fiskmåsar tills ryggsäcken är tömd på varenda smula.
