En perfekt vinterdag i Helsingborg

Råå vallars magiska strand visade sig från sin allra bästa sida denna frostiga, vindstilla och klarblå decembermorgon. Tänk att det redan är tredje advent och Lucia, funderade jag för mig själv.

Jag iakttog det gulliga svanparet som guppade längs med strandkanten, på jakt efter dagens första mål, medan jag svepte in mig i badrocken och gick med bestämda steg mot bryggan.

Ett porlande dopp i ett iskallt Öresund

Att ta sig ett dopp i havet året om är inget konstigt alls i den här staden, vi helsingborgare gör det på Helsingborgsvis. I samband med vinterns kalla bad frodas en varm gemenskap och ett samförstånd med alla likasinnade du möter ute på bryggan. Pensionärer, par, ensambadare, grabbgäng, tjejgäng, föräldrar och barn.

Tjusningen att ta sig ett porlande dopp i ett iskallt Öresund finns hos alla generationer och i alla konstellationer. Jag minns särskilt orden från en nybörjande badentusiast som jag mötte i omklädningshytten i höstas.

”Ni kallbadare är allt lite gladare och säkert lite lyckligare än alla andra!”

Kanske ligger det något i det.

Som vanligt avslutar jag min badritual med en varm kopp kaffe och dagen till ära en nybakad, saffransgul lussekatt. Söndagsmorgnarna på bryggan brukar innebära gofika. Mums!

Skridskofest på Sundstorget

Jag hinner knappt sätta tänderna i den gyllengula godsaken förrän mobilen plingar till, och Belle, mitt 7-åriga lilla yrväder uppenbarar sig på skärmen.

-Mamma, är du fortfarande ute och badar? Du har väl inte glömt vilken dag det är idag, säger hon och riktar sin mobil så att jag ser hennes skridskoprydda fötter. Skridskodag!

-Såklart jag inte har glömt, säger jag medan jag packar ihop badväskan och bestämmer mig för att det får bli en fika to go, istället för gofika idag.

Att åka skridskor på isbanan på Sundstorget har kommit att bli en ljuvlig och julig vintertradition i familjen. Här har mina barn gått från stapplande nybörjare till att bli riktigt duktiga på att åka. Den stora gröna, julbelysningsprydda granen lyser upp hela torget och ur högtalarna ljuder stämningsfulla julklassiker.

”Last Christmas, I gave you my heart…”

Familj och vänner snicksnackar och myser med varm choklad och picknick vid bänkarna medan kön till uthyrningen av skridskor och hjälmar ringlar sig lång. Inte konstigt att isbanan är så välbesökt. Är det julstämning du är ute efter, är det hit du går.

Välkommen tillbaka till 1950-talet

Efter ett par timmars åk och fötter som helt tappat känseln känner jag mig färdig på isen för idag. Belle med sina rödrosiga kinder håller halvt motvilligt med, men går i alla fall med på mitt förslag om att ta oss in i värmen och äta något gott, innan vi beger oss till kvällens juliga happening – Luciafirandet i S:ta Maria kyrka, på Mariatorget. En annan jultradition vi inte tummar på.

Men först blir det alltså pannkakor med jordgubbssylt på Ebbas Fik, det mysiga lilla 50-talscaféet på Bruksgatan. Att besöka Ebbas är som att göra en tidsresa bakåt i tiden. Här strömmar alla de gamla 50-talshitsen ur jukeboxen och inredningen och alla prylar går i tidstypisk 50-talsdesign med bland annat stringhyllor, galonmöbler och schackrutigt golv. Med andra ord, godis för både ögat och magen.

I väntan på att pannkakorna ska bli färdiga går Belle fram till den stora jukeboxen för att välja låt.

– Jag vill höra den där ”I’m dreaming of a white Christmas” med Elvis, säger hon.

När vi mätta och nöjda lämnar Ebbas Fik för att gå till kyrkan har det börjat skymma och vinterljusen som pryder hela Bruksgatan lyser stämningsfullt upp gatan framåt där vi går. Och jag tänker för mig själv att Helsingborg är nog ändå som allra vackrast under juletid.

isbanan på Sundstorget, isen under vinterljusen isbanan på Sundstorget, isen under vinterljusen isbanan på Sundstorget, isen under vinterljusen isbanan på Sundstorget, isen under vinterljusen isbanan på Sundstorget, isen under vinterljusen isbanan på Sundstorget, isen under vinterljusen

Tänd dina vita ljus, Sankta Lucia

Väl framme vid Mariatorget är det massor med folk och kö in till kyrkan. Alla har kommit för att få en skymt av Lucia i midvintertid. Belle och jag tar plats i en av de mittersta bänkraderna. När kyrkklockan ringer tystnar sorlet och lugnet lägger sig som ett mjukt täcke över oss. 

Ett varmt ljus uppenbarar sig och Lucia och hennes tärnor börjar skrida in.
”Natten går tunga fjät…”
-Mamma, där är hon! viskar Belle med sina stora, tindrande ögon.
-Ja Belle, där är hon, svarar jag som aldrig kan hålla tillbaka tårarna när den här stämningsfulla stunden infinner sig.

Så kom julkänslan till slut, även i år.

Utvalda platser